Tankar

Jag vet inte vad ni tycker och tänker..
Men en sak som slagit mig några gånger är : att uppskatta varandra, för dom vi är och inte för dom vi "skulle" kunna vara.
Detta har länge slagit mig, som ett exempel:


Visste min gammelmormor att jag verkligen uppskattade henne så där mycket som jag verkligen gjorde?
Jag hoppas så klart det. men kunde jag gjort något mer?


Ingen ide att spekulera i de nu, eller hur. Men de jag ville ha sagt med det är mest att oavsett om jag gjorde de eller inte så kanske jag kan börja nu men dom männsikorna jag lever med idag.


Jag kan förstå att männsikor som går igenom sånna tankar mest varje dag, men om man istället vänder på det NU.
Att jag istället visar  uppskattning med ord,blickar , en extra kram (vad vet jag) att : Just du är viktig för mig.
Ibland tror jag att blickar säger meeer än vad vi folk kanske tror.

Tänk männsikor du möter på stan eller sitter bredvid på bussen, dom kanske inombords mår skit dåligt, har haft den mest jobbigaste uppväxten, (vad vet jag) och att bara få se ett leende ifrån dig kanske gör hela hans/hennes dag/vecka/månad?

Tänk óm du skulle kunna påverka en männsika så mycket. Skulle du inte vilja göra det då?

Du förlorar dessutom INGENTING på det. Eller hur?

Jag vet iallafall, att jag ska ta varje dag som den är, göra den till den bästa och visa männsikor ett leende, säga hej, säga till mina närmaste att dom betyder och är vikiga i mitt liv .

Såå lite kan göra såååå mycket !!

Börja nu, blicka framåt och inte bakåt.