Så många fler insikter om hur jag gör, varför och hur jag sedan ska gå till väga.
Helt ärligt så har jag fullt upp med och se vad alla andra gör, tycker och känner.
Men vad känner jag EGENTLIGEN?
Det är så många detaljer jag helt plötligt ser mig göra, tex som att behöva slita ur hela garderoben varje morgon för att komma underfund med vad i helvete ska jag ha på mig?
Vems liv lever jag egentligen?
-Klär jag upp mig för att jag själv vill känna mig fin?
Eller för att få uppskattning?
Isåfall:
Måste jag ha uppskattning för att veta att jag är fantastisk ?
Eller är det mest bonus att höra det, och samtidigt veta att även om den personen sa att jag var värdelos så vet jag att jag är lika fantastisk som innan jag höra personen prata?
Detta är ständigt ett litet hjul som rullar och rullar..
Någonstans vet jag per automatik att när något inte är rätt, kliv över och gå vidare.
Istället för at kliva över, kliver jag tillbaka och försöker göra om samma misstag som jag redan gjort 10ggr.
Vem försöker jag lura?
